Onsdagen var den stora domardagen. Klockan 8 skulle alla vara i mässhallen, och på allas bord fanns en röd lapp med ett väldigt tydligt schema som talade om när domarna skulle komma och vad de hette. Formatet var sådant att varje kvart började en domarintervju. Efter 12 minuter ljöd en gong, och då var det dags att summera. En högtalarröst talade om när det var dags för nästa intervju att börja. Varje projekt skulle få mellan 6 och 12 domare, jag fick 10 stycken schemalagda, och fyra andra intresserade. 
Vanligaste frågorna löd: ”Vad skall man ha det här till?” och ”Hur kom du på idén?”. Då mitt arbete inte är särskilt tillämpat blev domarna inte så värst imponerad av svaret på den första frågan, men de var förvånansvärt kunniga. Många hade arbetat i närliggande fält och vi hade intressanta diskussioner om det hela. Tyvärr var alla 14 domare män. 
I början av jurydagen gick folk från ”Display and Safety Comittee” runt och inspekterade montrarna. De stannade vid min och undrade om mina plastpåsar med tärningar verkligen hade klarat säkerhetsinspektionen tidigare under veckan och vad jag skulle ha dem till. Jag svarade ja, de hade de klarat, vartill jag fick svaret att ”jag hoppas det, vi har fotografier”. Än idag förstår jag inte säkerhetsrisken med tärningar i en plastpåse. 
De andra projekten i min kategori, ”Physics and Astronomy”, var nästan alla mycket imponerande, så jag väntade mig inget pris. Så blev det inte heller, varken på torsdagens Special Awards Ceremony eller på lördagens Grand Award Ceremony. Visst hade det varit roligt att vinna lite pengar, men det spelar inte så stor roll, hela upplevelsen under Intel ISEF är en av de största i mitt liv. 
Martin om juryn:
Under onsdagen gick juryn runt och besökte våra montrar. Till mig kom det sju stycken olika domare, dom var väldigt trevliga att prata med då även dom hade ett stort intresse för mitt område så det vart en levande diskussion.

Med en bra känsla i magen efter judging-day så var det på torsdagen dags för public-day. Under denna dag träffade jag många väldigt trevliga besökare och hade många biologilärare som var intresserade av att använda sig utav mitt program i sin undervisning vilket glädjde mig väldigt mycket!
På fredagen var det dags för prisceremonin. Tyvärr tog inte Sverige hem något pris. Dock lämnar jag inte Pittsburgh tomhänt då jag efter en vecka har träffat så många nya människor, lärt känna så många fantastiska personer och även skaffat mig nya vänner för livet. Intel ISEF har bjudit på många roligheter men nu är det slut för denna gång.
  • Facebook
  • Twitter
  • LinkedIn
Glad Martin när han juryintervjuerna äntligen är över
  • Facebook
  • Twitter
  • LinkedIn
Glad Toomas när juryintervjuerna äntligen är över